Skärma av magnetismen

Här slutar magnetfältet!

 

 

  

 

 

Rund eller rektangulär magnet (en eller flera).

Två bitar wellpapp eller annan styv papp (ca 5x7 cm).

Två pinnar 7 cm långa med tjocklek ca 6 mm (blyertspennor går bra). Om dina magneter är svaga bör pinnarna vara tunnare.

Några gem eller små spikar.

Träpinne, sugrör, annat material som inte är metall.

Remsa av metall eller en smörkniv.

Varmlimspistol eller gummiband.

 

Sätt fast pinnarna på den ena biten wellpapp. Sätt fast pinnarna nära kanterna så att du får mest utrymme för experimenten. Sätt fast den andra biten wellpapp på pinnarna så att du får en wellpapp-pinne-wellpapp sandwich. Limma fast magneten på wellpappen med varmlim eller sätt fast dem med dubbelhäftande tejp. Bäst resultat får du om magneten monteras nära kanten.

 

 

Lyft upp gemen (eller spikarna) till undersidan av sandwichen, ett åt gången, och studera vad som händer. Gemen kommer att dras till magneten (som sitter på ovansidan) och hänga ner från undersidan. Om det inte fungerar så är magneten för svag, pappen eller pinnarna för tjocka. Problemet kan lösas med en extramagnet ovanpå den andra. (Se foto nedan).

Studera vad som händer efterhand som du sätter dit fler gem. Om du sätter dit dem försiktigt kommer de av sig själv att bli jämnt fördelade. Sätt in träpinnen i de skärmande wellpappsbitarna och rör den fram och tillbaka och notera vad som händer. Gemen bör inte påverkas alls. Sätt nu in metallremsan i sandwichen och rör den från sida till sida och se vad som händer. Denna gång bör gemen falla ner. Prova med olika metaller och notera hur de olika påverkar.

Magnetfältet (fältlinjerna) från magneten passerar både pappen, luften och träpinnen. Material som dessa låter magnetfältlinjerna passera obehindrat.

Metallremsan fungerar som en avskärmning av magnetismen. Fältlinjerna som kommer från den ena magnetpolen passerar inte genom metallremsan, i stället samlas de in av metallremsan och går tillbaka till den andra magnetpolen.

 

Fysiker beskriver de magnetiska krafterna med fältlinjer. En kompassnål riktar in sig i fältlinjernas riktning så du kan följa linjerna med en kompass. Järnfilspån vill också lägga sig i samma riktning som fältlinjerna. Genom att försiktigt strö järnfilspån på ett papper, eller ännu hellre en genomskinlig overheadfilm, som ligger ovanpå en magnet (eller flera magneter) kan du få en bild av fältlinjerna. Fältet definieras som linjer som kommer från magnetens nordända och går till sydändan. En magnet har fältlinjer som påverkar magneter eller järnfilspån med en viss kraft. Om det inte finns några fältlinjer så finns det inte heller någon kraft, resultatet blir att magnetismen är avskärmad.

 

 

2846 besök sedan 16 oktober 2012

ämnen | dokumentation

 

Materialet hämtat från och översatt med tillstånd av The Exploratorium, San Francisco http://www.exploratorium.edu av Nationellt Resurscentrum för Fysik, http://www.fysik.org