Med massan nära kroppen har du lättare för att rotera. Så om någon nu sätter fart på dig när du har armarna utsträckta, får du inte så hög fart eftersom det är "trögt" att rotera. När du drar in armarna mot kroppen blir det mycket lättare för dig att rotera - därför ökar din fart.

Trots att de båda pinnarna väger lika mycket är det mycket lättare att rotera en av dem. Det beror på att massan är fördelad på olika sätt. Pinnen som är svårast att rotera har det mesta av sin massa "ute i kanten" - långt från din hand (=rotationscentrum). Den andra pinnen har större delen av massan nära din hand och är därför lättare att rotera.

På samma sätt är det med dig när du sitter på stolen. Din massa är olika fördelad beroende på om du håller armarna (med hantlar) in mot kroppen (=rotationscentrum) eller utsträckta från kroppen.

Här kan du fortsätta läsa om du vill veta mer om vilka fysikaliska storheter som ligger bakom fenomenet.

Den egenskap som beskriver hur lätt ett föremål har för att rotera kallas tröghetsmomentet (I). Varje kropp har sitt tröghetsmoment och endast för homogena, regelbundna kroppar är det relativt enkelt att beräkna.

Tröghetsmomentet beror på föremålets massa och på hur denna massa är fördelad. Om massan finns långt ifrån rotationsaxeln (utsträckta armar) har kroppen svårt för att rotera och tröghetsmomentet är stort.

Tröghetsmomentet hänger ihop med rotationshastigheten w på så sätt att produkten av dessa båda, I·w är en storhet som kallas rörelsemängdsmoment, L. Denna storhet är bevarad (om inga yttre krafter påverkar rotationen) och det är därför som rotationshastigheten måste öka när tröghetsmomentet minskar - och tvärtom.

På den roterande stolen verkar förstås yttre, vridande krafter. T.ex. så kan man inte helt bortse från friktion. Friktionen är dock i allmänhet så liten att den inte nämnvärt påverkar experimentet.